Nu börjar det kännas att man är påväg in i vuxenlivet med stormsteg. Jag har fyllt tjugo, har fast jobb, folk i min omgivning planerar bröllop och jag kollade på lägenhet idag. Hur sjukt är inte det? Lilla jag, flytta hemifrån, själv? Det känns som att jag var 15 och gick i nian i typ igår. Vart har tiden tagit vägen? Människor som har gått i samma årskurs som mig har fått barn, mina vänner ska gifta sig och vissa har börjat plugga på högskolan. Alla har blivit så vuxna. Jag har blivit vuxen, på riktigt. Jag klassas nu inte mer som skolungdom på bussen, jag har lämnat tonåren bakom mig och nu har jag börjat en kurs så jag kan plugga vidare på högskolan. Det känns så overkligt på något sätt. Jag var som sagt 15 år igår.

Puss & kram!