Hösten är här...

Torsdag och en av de finaste höstdagarna än så länge. Solen skiner, det är ca 12 grader ute och det ser så fint ut.
Men vad gör jag? Jo jag ligger fortfarande i sängen, trots att klockan är 15 och vardag. Idag har hjärnspökena tagit över. Idag är en av dessa dagar som jag inte haft på länge. Tack och lov. Jag vill bara ligga i sängen och inte göra något annat. Har ingen ork eller vilja till något annat. Är så trött och så deppig. Kroppen säger nu ifrån.
Jag har kört fullt ös medvetslös i flera veckor nu och nu orkar inte kroppen mer. Jag borde förstått att jag måste tagga ner redan förra veckan när jag vaknade upp helt förkyld och så trött. Men nej, jag taggade inte ner. Jag körde på förfullt ändå. Som om inget hade hänt. Men nu går det inte mer.
Igår kväll när jag var i kyrkan bröt jag ihop totalt! Bara grät och kände panik över att jag inte har tagit det lugnt på så länge. Mådde nästan sämre när jag skrev upp och fick svart på vitt allt som jag hade gjort under veckan som varit. Jag har åkt hit och dit umgåtts med en vän och sedan en till samtidigt som vi åkte och gjorde detta och träffade denna..... ja ni fattar.. Men nu orkade inte min kropp mer.
För första gången på flera månader har jag nu fått tillbaka ångesten. Den har kommit fram lite då och då men inte tagit över utan jag har trängt bort den. Men igår gick det inte längre. Då var jag tvungen att bryta ihop. Jag åkte hem ganska tidigt ifrån kyrkan och la mig i sängen för att vara pigg och glad till jobbet idag. Men nej, jag vaknade och kände bara fy fan... jag klarar inte detta idag. Jag vill men jag klarar det inte. Så idag fick det bli en sånhär dag. En dag i sängen. En tråkig dag. Jag får skylla mig själv. Hade jag bromsat upp lite tidigare hade jag kanske inte behövt ligga här idag när det är så fint väder ute. Men nu är det så. Det kommer gå över och bli bra, det vet jag. Detta har ju hänt förut. Ska nog faktiskt ta mig en dusch och sedan försöka mig ut på en promenad i det fina vädret för att rensa huvudet. Kan vara behövligt.

Är sjukt tacksam för mina vänner och kollegor som är så fina och stöttar mig i allt. ❤️

Puss & kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

linneklundd.blogg.se

Kommer skriva om allt mellan himmel och jord. Mycket om mina tankar om människors lika värde. Välkommen att läsa!

RSS 2.0