Kusinmys och sommarvärme

Idag har varit en bra dag! 
Vaknade pigg och drog till jobbet. I dag var jag på IKEA och handla lite lampor till jobbet. Lunchen åt jag i hop med mamma och pappa!❤️ mammas pannkakor är de bästa 😍😍 
Vid 16:30 hade jag tid hos optikern för att skaffa linser, Olivia, min kusin följde med mig. Om två veckor kommer de, ska bli så skönt att kunna ha solglasögon på mig igen!😍
Här är hon, världens finaste och bästa Olivia!❤️

I kväll har jag i hop med Niklas, Albin, Edvin och Affe varit på Gransnäs. Småpojkarna badade!!?!😵😵 Badkruka som jag är rodde jag båt i stället :) 

Var även och kollade läget i vår kolonilott, rädisorna och ogräset växter som attan! 😂😂😂😂
det är faktiskt lök i bakgrunden och inte ogräs!😏

Nu ska jag umgås med min kära sambo en stund innan vi ska sova.

Puss & kram!❤️❤️

Varför är man egentligen så rädd för det enda man vet säkert ska hända...?

Jag tänker väldigt mycket. Ständigt. På saker som man egentligen inte ska tänka på om man är överkänslig och lättberörd som jag är. Jag tänker mycket och ofta på livet, varför är just vi här? vad händer när vi dör? måste livet vara så orättvist? 

Att skriva detta är jobbigt, men har bestämt mig för att skriva om något annat än min vardag hela tiden, så varför inte om något som berör mig djupt? 

Varför är man så rädd för att dö? Tänk om man hade kunnat få svar på den frågan. Varför? Att vi kommer dö är det enda som vi vet säkert här i livet och det är att det kommer ta slut. Någon gång kommer livet ta slut, det kan ske i morgon, om några månader, om flera år, ja det kan ske närsomhelst. Men det är inte det jag går omkring och är rädd för. Jag är inte rädd för att dö i morgon eller om många år. Jag är rädd för vad som händer när man är död. Hamnar man i det ljusa underbara ljuset som man har hört talas om? Kommer man att komma tillbaka till jorden som något annat? Eller kommer det bara bli svart och det är slut? Att tänka på detta ger mig ganska många obehagliga och läskiga tankar. Jag blir rädd. Rädd för att det bara ska bli svart. Rädd för att bli bortglömd och rädd för att allt bara kommer ta slut. Och om det bara tar slut, kommer jag känna något då eller kommer jag inte veta om att det tar slut? Det är dessa frågor som tynger ner mig och ger mig ångest, eftersom ingen vet svaren på dem. Det är sånt man inte kan veta utan man får välja på att tro på det som känns bra för en själv. 

Jag vill tro på att man kommer till det ljusa stället, där allt är frid och man är lycklig. Att alla kan återigen få mötas där och att livet fortsätter där. Tänk om det skulle vara som i Körsbärsdalen i Nangijala i Bröderna Lejonhjärta. Vad bra det vore, alla skulle må bra, få umgås med sina nära och kära, vara lyckliga och alla skulle ha samma förutsättningar. Jag hoppas på något sätt att Astrid hade rätt i det som hon skrev. Att man kommer dit, och om man sedan försvinner där i från kommer man till Nangilima osv. Att det aldrig tar slut utan att man får vara lycklig och med sina nära för all framtid. Att man får ett evigt liv. 

Något annat som mina tankar ofta går till är varför det är så orättvist, livet. Att vissa bara får några få år här på jorden medans vissa får vara här så längre än vad de själva vill. 
Att en fyra åring ska drunkna i Medelhavet medans det sitter massor med dödssjuka tanter och gubbar som ber om att få dö på ålderdomshem. Det skulle vara så skönt om man på något sätt skulle få låta de som vill lämna jordelivet göra det. Ge små sjuka barn en ny chans och låta dem leva ett långt, lyckligt och friskt liv. Tänk vad bra det vore. Men livet är inte rättvist, och det är något som vi har vetat om sedan vi var små. Om livet skulle vara rättvist, då tror jag att det inte skulle finnas ett enda krig på jorden utan jag tror att allt skulle vara frid och fröjd och att alla skulle vara lyckliga. 

Nu känner jag att huvudet är fullt av alla tankar och att jag får avsluta detta inlägg, innan det blir för mycket kaos. 
Nu måste jag gå ner i källaren och hänga upp tvätt. Ha en riktigt go fredagskväll.

Puss & kram ❤️

Världens bästa vän ❤️

Idag är dagen som jag och min bästa vän Emelie har väntat på sååå länge. Hennes 18-årsdag. Hur sjukt är det inte? Nu får du köra bil, dricka alkohol på krogen, köpa lotter och nässpray (som du har längtat!😂) och du har nu även rätt att bestämma helt själv över dina beslut. Jag vet att du har längtat så efter denna dag och att jag får vara med och göra denna dagen med dig gör mig lycklig. Att få vara med min bästa vän på hennes mest efterlängtade dag någonsin känns speciellt. Det känns så bra. 
Emelie, du kommer aldrig någonsin förstå hur mycket du betyder för mig, och det kommer nog inte jag heller. Du betyder så mycket för mig och jag vetinte hur jag skulle klara mig utan dig. Dina spontanbesök i pyjamasbyxor, de grymt roliga med sjukt jobbiga gympassen vi gör ihop eller att bara få umgås med dig, det får mig att bli så varm i hjärtat. Att få ha en sån bra vän som du, det borde alla ha. Du är bäst och jag älskar dig.
STORT GRATTIS PÅFÖDELSEDAGEN BÄSTIS!👭❤️ 
Vi ses sen!✨


Puss & kram  

linneklundd.blogg.se

Kommer skriva om allt mellan himmel och jord. Mycket om mina tankar om människors lika värde. Välkommen att läsa!

RSS 2.0