Pojken i randig pyjamas
Skrev precis världens längsta inlägg om hur jag tänker om andra världskriget och läget med flyktingkrisen just nu. När jag väl skulle trycka på skicka stängdes appen ner och allt försvann. Tänker nu göra en summering av det jag skrev innan det försvann och på så sätt enbart få fram det viktiga. 

Detta är läskigt......

Har kollat på pojken i randig pyjamas nu ikväll. En verklighetsbaserad film som jag ryser och gråter till så himlans mycket. För mig är det helt ofattbart att detta hänt på riktigt. Jag är fullt medveten om att det är sant och har hänt, men kan inte greppa det. Så fruktansvärt hemskt och obegripligt. Hur en människa med så hemska åsikter som H faktiskt hade gör mig mörkrädd. Att han kunde få sådan makt och lyckades genomföra det han gjorde. Det är grymt skrämmande och otäckt. Men det jag tycker är ännu värre är att det håller på att hända igen. Vi har en obegripligt stor flyktingkris och vissa människor bara blundar och är helt oberörda av det. Det förstår jag inte. Förstår inte heller hur någon kan tro att människor flyr från sin vardag för att komma till Sverige och "leva lyxlivet". De som flyr hit gör det för de har två val - döden eller fly och försöka börja om på nytt någon annanstans. Om det hade varit du som var tvungen att ta med din familj på en livsfarlig gummibåtsresa på Medelhavet i ren panik och sedan gå, bo i något hemskt tältläger och riskera ditt och dina barns liv. Hade du gjort det för det var kul eller för att det är din och din familjs enda chans till att överleva och få ett bra och lyckligt liv igen? Tror att du utan tvekan skulle göra allt för din familj. Precis som de som faktiskt flyr och behöver hjälp. Så när du eller någon i din närhet klagar på flyktingkrisen, fråga den personen - Om det var du, vad hade du gjort då? Hur hade du velat bli bemött?

Auschwitz 1942.

Nu blev även denna text luddig och virrig. Men hoppas att du som läser förstår vad jag vill få fram och tänker en gång till innan du klagar.
Puss & kram ❤️